Och så kommer våren....

Vårkänslorna spirar överallt. Träffade till exempel två av de mindre kusinerna idag, och lekte tillsammans med dem ute i den sista snön. Men hade dock otur, hade inte med mig handskar, och fick gå in lite tidigare än andra :( Tack i alla fall för den roliga igloo vi byggde tillsammans.

Min faster och mina farföräldrar var också närvarande, så vi fick en riktigt rolig eftermiddag. Hoppas verkligen att flera sådana dagar kommer.

Men, så är det ju snart dags att bli konfirmerad och med det följer ju givetvis lite stress, med alla förberedelser och allt. Men jag har ju,       Bilden ovan är tagen på en av mina små promenader 
som tur är, mina föräldrar, släktingar
och vänner som hjälper med att ordna festen efter själva ceremonin i kyrkan. Kommer nog att bli jättekul, med alla vänner och släktingar som kommer :) Men fram till dess får jag hålla till godo med att roa mig mestadels på egen hand.

Dagen idag fick mig att tänka på en sång som Nordman har skrivit: " Och ännu glöder solen,och ännu finns det liv. Det blåser upp till storm inatt, så göm dig nära mig..."                                              Bilden ovan är tagen på en av mina små promenader

Och ja, solen glöder fortfarande. Och livet finns och 

det leker. Jag lever. Hela jag andas liv. Jag är en del av livet. Och det är jag stolt över. För tänk om varje tonårstjej skulle gå omkring och tänka: Snart kommer döden. Vad skulle då ske? Jo döden skulle komma, och med den skulle alla pessimistiska tonåringar fara iväg. Och döden skulle aldrig lämna igen dem.

Men skulle varje liten stackare svepas iväg av döden, då skulle det till sist inte finnas någon kvar. Och då skulle livet inte längre existera.

Och om stormen verkligen kommer, och blåser upp, helt utan förvarning, vem skyddar mig då? Vem kan jag då gömma mig nära? Nej, jag måste ta en lång promenad och fundera på denna fråga, något som kommer att ta länge. Det är nog nästan mörkt när jag kommer tillbaka.

Att ta en liten promenad ibland, kan vara nog så tillfredsställande. Att bara helt enkelt ta en promenad och glömma bort alla problem, hjälper mycket en stressig dag. Att bara komma bort från allt 

och se världen på ett lite annorlunda sätt är mycket bra för att lära sig kunna slappna av. Man kan också få mycket fina nya tankar och idéer om man "går ut och luftar sig lite". Att promenera är också ett enkelt sätt att slappna av. Bara låt benen röra dig framåt, se dig omkring och njut. Kan man inte njuta av promenaden är det fel, då ska man börja med att slappna av innan man går ut.

Med dessa ord beslutar jag att avsluta mitt inlägg:" Men pappa, du är ju gift!" sa jag.

" Jamen gift gäller inte när det handlar om supermodeller!"

Citatet är taget ur Mark Levengoods bok Hjärtat får inga rynkor.